Pepparkaksväxthuset.

Visst är det svetsning först och främst bloggen handlar om.
Men oxå mig såklart. O idag fick jag användning för min svetskunskap. 
Stadig hand och pendling. 
Dekorerade mitt växthus med kristyr. 
I år blev det ett växthus. 
 
 
 
 
Blev riktigt nöjd. 
God jul i förskott. 
 
///Maria 
</div

Attityd.

Satt idag och funderade på detta med attityd från gubbar i verkstad. På något sätt är det som att de har all rätt att ha en dålig dag arbetsmässigt, privat, kan vara allmänt sura irriterade och det inget mer med det. 
Men om jag som tjej har en dålig dag på jobbet eller är någon som är jobbigt privat, man är ledsen, man mår dåligt, som gör att man inte är på topp och glad och jätte leende på sitt vanliga glada sätt då är attityden automatiskt. 
- Vad är det med dig? Har du vaknat på fel sida? Är du sur? Är du bitter? Är du en sur kärring? och så vidare och så vidare. 
Vi kan inte bara ha en dålig dag utan att man ska bli kallad surkärring, bitterfitta, då höra att tjejer är så jobbiga när de har mens. Vilket är frustrerande som fan. Visst det skämtar oftast och att det kanske inte är någon djupare mening i det utan ett skämt. 
Men bilden i mitt huvud blir att bilden av tjejer är att man alltid ska vara glad och på topp för annars är du ett stort problem eller irriterande och så vidare. 
Vi måste tydligen bli lite nedtryckta. 
Hör detta ofta från tjejer i mansdominerade yrke. 
Den klassiska frasen om nån tjej säger ifrån eller blir arg. Oftast för de fått nog av attityden är. 
-Har du mens eller?
 
Varför får män ha en dålig dag. Eller må skit. Eller vara irriterade men inte vi tjejer utan att behöva höra något negativt om det? 
 
Är det någon som har ett vettigt svar på detta? 
Är det så simpelt att män tycker det är så roligt med skällsord? 
Eller är det ett sätt att sätta sig över. 
Eller är bilden att kvinnor ska vara glada helt enkelt hela tiden? 
 
Nu blev det djupt. Så här kommer bilder från dagens svetsar. Lite svets måste ju vara med i inläggen. 
 
 
 
///Maria 
</div

Berättelse nr 2 om trakaserier.

Berättelse nr 2 i serien från starka modiga tjejer/kvinnor som berättar sina historier kommer nu i veckan på bloggen. 
Historier där de berättar hur de blivit trakasserade och utsatta på sina arbetsplatser. 
Bara för att de är kvinnor. 
Hur män behandlat dem samt hur företagsledningar inte tagit saker på allvar. 
Det är väldigt olika berättelser. Men alla har en gemensam sak. Det är män som har trakasserat dem.
 
Vi har kommit långt innom jämställdhet och arbetsplatsmiljö i Sverige. 
Men långt ifrån dit vi vill. 
Många företag har inte rört sig en millimeter tyvärr. Och dessa kvinnor/tjejer som jobbar där behöver stöd och hjälp när de väl vågar berätta. Hjälp och stöd att våga anmäla och ha någon som lyssnar och tar dem. På allvar. 
 
Kvinnor ska inte behöva byta arbetsplats för att orka. För då blir ingen förändring på de arbetsplatser. De beböver konsekvenser och få dessa arbetsplatser utbildade innom jämställdhet och arbetsmiljö. 
 
Hoppas ni gillar idén med dessa historier. Jag känner de är oroligt viktiga. 
 
///Maria 

</div